Ett annat mål än Emerald City
Både böcker och bloggar om ekonomi som jag har läst pratar ibland om vikten av att ha mål med sitt sparande. Långsiktiga mål, kortsiktiga mål och helst några delmål på det. På grund av detta har jag funderat länge och väl på vad målet eller målen med mitt sparande är. För många i FIRE-gemenskapen (Financial Independence, Retire Early) leder naturligtvis den gula tegelvägen mot den grönskimrande staden Tidig Pension, där trollkarlen utlovar att alla får styra över sin egen tid. Det ultimata målet. Men för en oerfaren yngling som undertecknad känns det lite underligt att redan ha siktet inställt på pension. Jag har ju inte hunnit tröttna på arbetslivet än! Jag har inte ens tagit mitt första riktiga kliv in i ekorrhjulet, så längtan därifrån blir ingen effektiv drivkraft.
Tanken på att rusa in i det där hjulet, med huvudet före, för att springa som om jag hade eld i baken under några år och sedan hoppa ut igen, det känns inte särskilt lockande heller.
Så varför inte söka en gyllene (helt annorlunda från en gul naturligtvis) medelväg?
Med dryga tre år kvar av min utbildning är jag fortfarande så naiv att jag tror mig hitta en arbetsplats som jag trivs på i framtiden. Hela poängen med alla timmar framför Zoom (för det är ju så stor del av vår utbildning går till just nu) eller sittandes kutryggig över någon tjock bok (ja, jag har hiskelig hållning) är ju att en dag få börja arbeta. Träffa patienter. Hjälpa någon att må bättre. Så arbeta vill jag göra.
Men. Inte i den omfattning att livet inte blir något annat än jobb. Och inte heller på en plats där jag inte trivs.
Så till slutsatsen: målet med mitt sparande är inte konkret. Det finns inget drömscenario om en sandstrand och en drink eller pension vid 40. Min medelväg handlar om att spara (och kanske framförallt "snåla", eller leva frugally vilket jag tycker låter mycket trevligare) för att hålla dörrar öppna. För att kunna jobba deltid. För att kunna byta jobb. Och för att minimera oro, åtminstone på den ekonomiska punkten.
Kanske låter det inte som ett oerhört motiverande mål för någon annan, men för mig låter det perfekt.
Och förresten, när en har upptäckt att det är riktigt roligt att spara och det medför en liten rush varje gång pengar förs över till ISKn, då kanske det inte är lika viktigt med tydliga mål?